Zandra

Hej

Jag lider verkligen med dig, det dina föräldrar gjorde var fruktansvärt fel mot både dig och hunden. Jag har själv erfarenhet av agressiva och opålitliga hundar och det jag lärt mig är att nästan alla kan förändras med rätt träning och rätt person. I detta fallet blir det nästan skratttretande att dom väljer att avliva en sån liten hund pga att dom inte litar på den, herre gud chansen att han skulle kunnat skada nån är försvinnande liten. Och att han inte gilla barn hade ju varit lätt avhjälp med både träning som hundpsykologen skrev och även låtit hunden slippa träffa barn. Jag har ett super exempel på att det går att förändra en hund, min familj tog över en stor hund som varit med om mycket obehagligt så den hunden var både opålitlig, agressiv och extremt vaktig. Det var en stor hund i schäferstorlek så den var dödsdömd pga att alla var rädda att den skulle skada nån allvarligt. Men vi gav oss fan på att hjälpa hunden, hunden var 6 år gammal när vi tog över den. Vi avlivade hunden 14 år gammal pga ålder, dom sista 6-7 åren som hunden var hos oss kunde ingen tro att det var samma hund, hunden blev ett praktexemplar hur mycket en hund kan utvecklas med rätt ledare och träning, hunden visade aldrig agressivitet utan tvärt om så började hunden bli positivt inställt till människor och det gick att lita på hunden i alla väder. det var som att vända en hand, hunden gick i princip alltid lös - alltid brevid våran sida. Det tog oss ungefär 1-2 år att få ordning på hunden, det hundar behöver är att ha någon som leder dom och visar dom rätt väg. Våran hund var agressiv pga att den aldrig hade haft nån som den litade på som var en flockledare allså tog hunden på sig massa ansvar själv som den inte klarade av utan blev do agressiv och vaktig med mer, när hunden insåg att den hittat människor som den kunde lita på så kunde hunden äntligen slappna av och så småning om blev det en riktig pärla av den. Den hunden är i dag saknad av många, alla som lärde känna den tyckte det var en fantastisk hund och jag tror måga lärde sig nåt av hunden. Det går verkligen att göra nåt åt hundar som inte är bra, det rä ju det som är så fantastiskt med dom, att dom är så formbara - men man måste ibaldn vara bredd att jobba hårt och kämpa. Jag tycker synd om både dig och Bambam att dina föräldrar gav upp, dom gjorde fel men det är det dom som får leva med. Ursäkta att det blev en hel roman hahaha men jag brinner verkligen för hundar och vet vikten av att kämpa för att det ska bl nåt bra :-) . Hoppas du kan må bättre så småning om och att ni kanske kan skaffa er en egen liten pudel längre fram, jag tror du kommer bli en jättebra mamma och matte :-)

Svar:

Tack så jätte mycket betyder jääte mycket det du skriver. Och jag kan inte lyssna på dom när dom säger att det går inte att ändra han beteende för det vet jag också att det går. Det var det jag bad dom göra. Bambam var mer som en bebis än en hund och han fick alltid som han ville. Det var det som var felet. Men jag hade små tränat han lite hur han skulle vara här hemma hos mig och M. Och det funkade bra.

Ja det kommer bli en liten pudel någon gång!

När jag var liten ville jag alltid ha hund. Det är många barnsdrömmar. Och mina barn ska få växa upp med en hund! Det har jag bestämt!

Tack ännu en gång för din kommentar!