Svurkfamiljerna

I dag är det dags igen att träffa Svurkkfamiljerna! I dag ska vi hem till Emelie och Fatih! Ska bli mycket trevligt. Längtat efter detta hela veckan! Ska bli skönt att hitta på något!

Var hemma hos mamma och pappa innan! Det var tufft och det var tunga steg dit. Redan i trappuppgången började tårarna komma. Träffade deras granne som fick mig att tänka på annat ståd och prata med henne lite. Sen kom jag utanför dörren där Skylten "Varning för hunden" hade tagit neds. Då blev det jobbigt igen!
Jag valde att gå dit i dag för syster och Leon skulle dit. Leon skulle få mig att tänka på annat. Men det var jätte jobbigt. Och jag letade efter honom många gånger! Och jag bad dem att inte prata om dom! Mamma tog fram en påse med hans saker som syster skulle ge till hennes sambos pappa som har hund. Kunde inte ens titta vad det var i den. Fy vad jobbigt det var!

Jag vet att det är lika tufft för alla i familjen för vissa är det värre än andra. Jag kan inte säga att det är värst för mig. Men jag kan säga att i mina tankar var det inte ända sättet att avliva han. Att han inte ge han en chans. Några såg det som ända utvägen och litade inte alls på han! Jag sa aldrig att du ska dö till han. Jag var den som försvarade han. Och gör fortfarande.
Har pratat med en hund psykolog som jag hade bestämt att jag skulle ta bambam med mig till! Jag mailade henne kvällen innan. Fick svar i går. Jag vet inte om det skulle funka men för mig var det ett annat alternativ! Hon gav mig några råd och sedan undrade hon när vi skulle träffas. Jobbigt att säga att det var för sent.
Han visade mig respekt när jag sa till han så hög han aldrig mig. Och jag var villig att låta han snuffa på min bebis. Självklart så accepterar jag inte att han skulle skada min son. Men han skulle fått en chans att inte visa den avundsjukan han hade till barn! Men fick aldrig chansen att testa.
Det som gjorde så ont i allt detta var att i söndags så började mamma och pappa prata om detta med mig. Och jag började gråta på en gång! Och sa ni får inte. Ni måste ge han en chans ni måste ge han en bättre uppfostran. MAN KAN LÄRA GAMMLA HUNDAR SITTA! Jag skrev ett sms "Lova mig att inget göra till bambam utan min vetskap. Jag skulle aldrig klara av det" Och det lovade mamma!
Så det var jätte tufft när hon hade ringt på tisdags morgonen och fått tid på eftermiddagen. Och under dom timmarna inte sagt något till mig.Visst hon visste att jag skulle hem och "rädda" han. Men dom kunde ringt mig när dom skulle åka. Frågat om jag ville följa med! Dom trodde dom skonade mig. Jag kan säga att dom gjorde helt tvärt om! Jag hade hellre velat se han somna in så där fint och veta med egna ögon att han inte led.
Det är det som gör mig så besviken på dom! Det är det som gör så ont!
Nu har det gått några dagar och jag har skrivit om han då och då. Jag ska skona er från för mycket prat om han!
Alla vet att han var min svarta lurviga älskling, min bästa kompis. Jag var så fäst vid han! Jag var den som brydde mig mest om han just nu!
Här är en del av mailet hundpsykologen skrev

Hej!

Det är mycket vanligt att hundar inte gillar barn. Barn beter sig inte som vuxna och har inte förmågan att "läsa" hunden om tex den vill bli klappad eller inte.Därför måste man träna hundar att gilla barn eller att åtminstone ha tolerans mot dem.Man måste förståss också fostra barn i att de inte får gå till hunden utan att mamma och pappa är med.Ett bra sätt är att låta barnet få ge hunden en gobit. Tex en liten bit köttbulle. På så vis så lär ni hunden att det innebär något positivt när barnet kommer nära.När barnet sedan blir lite större så kan man låta barnet få gömma godis åt hunden vilket gör att de får en rolig lek tillsammans och därmed så ökar samarbetet och förståelsen mellan barn och hund.Hunden ska inte bannas i den här träningen. Vill den inte vara i närheten av barnet så måste ni respektera det.Det är inte att vara dominant eller elak att inte vilja vara nära något som man inte gillar eller kanske tom är rädd för.Om ni skulle tvinga hunden till detta så kan det bli ett mycket större problem.

Tips till er andra om ni har liknande problem!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Hej



Jag lider verkligen med dig, det dina föräldrar gjorde var fruktansvärt fel mot både dig och hunden. Jag har själv erfarenhet av agressiva och opålitliga hundar och det jag lärt mig är att nästan alla kan förändras med rätt träning och rätt person. I detta fallet blir det nästan skratttretande att dom väljer att avliva en sån liten hund pga att dom inte litar på den, herre gud chansen att han skulle kunnat skada nån är försvinnande liten. Och att han inte gilla barn hade ju varit lätt avhjälp med både träning som hundpsykologen skrev och även låtit hunden slippa träffa barn. Jag har ett super exempel på att det går att förändra en hund, min familj tog över en stor hund som varit med om mycket obehagligt så den hunden var både opålitlig, agressiv och extremt vaktig. Det var en stor hund i schäferstorlek så den var dödsdömd pga att alla var rädda att den skulle skada nån allvarligt. Men vi gav oss fan på att hjälpa hunden, hunden var 6 år gammal när vi tog över den. Vi avlivade hunden 14 år gammal pga ålder, dom sista 6-7 åren som hunden var hos oss kunde ingen tro att det var samma hund, hunden blev ett praktexemplar hur mycket en hund kan utvecklas med rätt ledare och träning, hunden visade aldrig agressivitet utan tvärt om så började hunden bli positivt inställt till människor och det gick att lita på hunden i alla väder. det var som att vända en hand, hunden gick i princip alltid lös - alltid brevid våran sida. Det tog oss ungefär 1-2 år att få ordning på hunden, det hundar behöver är att ha någon som leder dom och visar dom rätt väg. Våran hund var agressiv pga att den aldrig hade haft nån som den litade på som var en flockledare allså tog hunden på sig massa ansvar själv som den inte klarade av utan blev do agressiv och vaktig med mer, när hunden insåg att den hittat människor som den kunde lita på så kunde hunden äntligen slappna av och så småning om blev det en riktig pärla av den. Den hunden är i dag saknad av många, alla som lärde känna den tyckte det var en fantastisk hund och jag tror måga lärde sig nåt av hunden. Det går verkligen att göra nåt åt hundar som inte är bra, det rä ju det som är så fantastiskt med dom, att dom är så formbara - men man måste ibaldn vara bredd att jobba hårt och kämpa. Jag tycker synd om både dig och Bambam att dina föräldrar gav upp, dom gjorde fel men det är det dom som får leva med. Ursäkta att det blev en hel roman hahaha men jag brinner verkligen för hundar och vet vikten av att kämpa för att det ska bl nåt bra :-) . Hoppas du kan må bättre så småning om och att ni kanske kan skaffa er en egen liten pudel längre fram, jag tror du kommer bli en jättebra mamma och matte :-)

2011-12-16 @ 17:24:22

Här kan du skriva till Zandra:

Vad heter du:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad har du på hjärtat?:

Trackback
RSS 2.0