Zandra

Sista gången jag var hos BM så fick jag en tid för bedömning av igångsättning. Det var ju inte säkert att jag skulle bli det. Så det var lite därför jag inte sa något för om jag inte skulle bli det skulle jag inte orka förklara allt. Så det var bara mamma och M som visste om det.

Så på Måndagen den 27 Februari kl 8:00 så hade vi tid för att träffa läkarna. Kom in fick vänta i väntrummet. Sen fick jag göra ett ctg! Där såg allt bra ut och jag hade någon sammandragning.  Sen fick vi vänta lite igen i väntrummet. Mamma var med på ctg sen var hon tvungen att gå. Men skulle komma tillbaka igen om det var så att jag skulle föda.

Efter någon timmes väntan får jag komma in och träffa läkaren. Jag får förklara varför jag vill bli igångsatt. Det var ju heller inte 1 doktor utan 3. Som stod och stirrade på mig. Dom tyckte jag kunde vänta några dagar till. Men skulle i alla fall undersöka mig. Allt såg bra ut! Och gjorde även en hinnersvepning.

Jag kände hur paniken steg. JAG VILL INTE HEM! Men så skulle dom kolla hur mycket fostervatten jag hade. Och det var INTE mycket. Så det var tur att jag hade en tid. Så det var bara gå ut i bilen och hämta in väskorna och bli visad till vårt rum nummer 6. Då hade kl börjat bli 12. Och innan vi skulle påbörja förlossningen fick jag gå och äta lite. Vi smsade mamma som kom efter ett tag.

Vid halv 2 tar dom hål på hinnorna. Samtidigt som dom sätter in en sladd i Milos huvud för att få hans hjärtljud. Då var jag öppen 2 cm. Det gjorde skit ont. Hade legat på rygg ett tag och helt plötsligt börjar hans hjärta att slå sakta.

Jag får panik dom börjar bli lite fundersamma. Och det kallades in en till barnmorska. Till slut kom hans hjärtljud upp rätt igen!

När allt var klart vi 14:15 var det bara och vänta och hoppas att det skulle börja komma i gång. Under hela tiden hade jag CTG på mig och hade inte många värkar. Men vid 15 så börjar det gör ont. Och då menar jag ONT!

Så från att värkarna låg mellan 20-30 så ökade dom fort till 100! Jag hann aldrig få känna det där emellan.

Vid 15:15 började jag med lustgasen! Samtidigt som dom skulle sticka in ännu en sak på Milo som kollade värkarna. Då började jag andas lustgas som bara den. Det gjorde så ont och jag trodde jag skulle dö. Till slut svimmade jag av. Det var som att vara med i en dröm man var i rummet men ändå inte. Svimmade 2 gånger av att det gjorde så ont.

Men inte så konstigt eftersom värkarna kom på en gång.

Rum och tid försvann! Och till slut fick jag EDA! Och jag hör att mamma har kommit in. Hon hade vart på ett möte i 2 timmar. M var jätte duktig och tvingade mig att göra saker. Han var ett jätte bra stöd. Även mamma. Är så glad att hon var med. Det rekomenderar jag till alla. 16:20 har jag fått EDA och det tog ett tag innan den hjälpte. Och jag tyckte inte ens den gjorde ont. Men hade annan smärta jag kände. Jag älskade lustgasen och blev ilsken när folk försökte ta den i från mig!

18:54 började krystvärkarna och 19:04 är världens finaste Milo född! Så det hela gick galet fort. Och jag kommer inte ihåg allt som hände. När han kom ut så var han lite blå och skrek inte först. Men själv fattade jag inte. Jag hade haft så ont och var så borta av allt. Men när han väl kom upp på bröstet så släppte allt och jag fick se han för första gången i mitt liv! Vilken känsla!

Vid 20:30 ligger jag på operation och en timme efter får jag träffa min son igen! Fick en skada om man säger så!

När jag kom tillbaka vägde vi honom och han vägde 3165 gr och var 49 cm! Sedan avnjöt vi välkommsbricka jag, älsklingen och mamma!

När det var dags att åka upp till BB fick jag säga hejdå till älsklingen och mamma! Det fanns ingen plats för M att sova där!

Det var jätte jobbigt att säga hejdå. Jag kunde ju inte gå för jag var bedövad i benen och chockad över förlossningen. Och ville inte alls åka upp själv.

När jag kom upp på BB fick jag ligga i en sal med 2 andra. Det funkade helt ok. Och första natten sov man ju inte så hemskt mycket. Dagen efter kom M vid 9! Och det var en sådan lättnad när han kom. Som att man hade legat under en sten som togs bort. Han var hos oss hela dagen och åkte inte hem för ens 22 på kvällen.

Första dagen låg jag mest i sängen! Var uppe någon gång! Men det gjorde så ont! Så ville helst ligga kvar. Vi mös med våran son och var så lyckliga.

När M skulle åka hem var det lika jobbigt igen! Men han skulle komma tillbaka kl 8 dagen efter.

Den natten sov jag max 1 timme sammanlagt. Hade problem med amningen och Milo ville inte sova och jag ville inte väcka dom andra i rummet så gick ut en hel del!

Onsdagen var bättre! M kom vid 8 vi gick på läkar rond och allt var bara så perfekt med Milo. Vi badade honom för första gången! Satt i tv rummet och kollade på tv och mös! Det var många som åkte hem den dagen så den natten fick M sova hos oss! Och det var så skönt att slippa säga hejdå till han!

Torsdagen var det dags att åka hem! Gjorde iordning det sista och allt var bra med Milo! Så kl 12 åkte vi hem från BB!

Jag är glad att jag stannade så pass länge på BB! Så amningen kom i gång. Och jag fick den hjälp jag behövde med min skada. Jag trivdes på BB . Även om jag bara ville hem så var det tungt att lämna BB! All personal var helt underbara. Och man gick där som i en egen bubbla.

Jag var rädd att jag inte skulle få ta med mig Milo hem att han bara var på låns. Men så var det ju inte!

Jag vill tacka all parsonal på BB Ryhov! Ni har varit helt underbara! Och även dem nere på förlossningen! Dem som hjälpte mig att förlössa min prins var helt fantstiska. Alla läkare som hjälpte mig!