Zandra

Vem bestämmer vad man ska skriva i en blogg. Visst är det jag själv. Men folk dömer än om man är för öppen. Men vad är för öppen för en blogg. Jag har alltid varit öppen om mycket. Jag är en sådan person. Ibland kanske jag har ångrat att jag sagt vissa saker.

Vem läser egentligen min blogg det är mellan 90-200 varje dag! Och jag vet inte ens hälften av vilka ni är. Varför vill jag egentligen berätta om mitt liv för er? Ibland är det egentligen lite skrämmande att jag går på stan och någon känner igen mig från min blogg. Dom vet ju en massa om mig men jag vet inte ens namnet på dom.

Men visst är det så det är med blogglivet. Jag har bloggat i 4 år och jag älskar det. Jag har nog hjälpt några med att skriva, och jag har lärt känna många.

Säsongen i Turkiet har börjat. Läser någons blogg från förra året som jobbar även i år. Ser vissa bilder på facebook. Och jag känner att det var inte slut för mig. Självklart var det färdig jobbat för Nazar. Det skit företaget! Men det finns ju så många mer. Varför tog jag inte tag i det och började jobba för ett annat bolag i år. Eller helt enkelt någon annat. Varför trodde jag att jag var färdig med det livet. Mest nog för att det var som det var förra säsongen. Och jag trodde att jag började bli för gammal.

Men jag saknar alla dessa söta barn. Alla som skriver till mig och fråga om jag kommer tillbaka i år. Jag har mina favoriter!

Jag älskade livet där nere. Det är ingen vardag det är helg hela veckan lång.

Men jag är så otroligt lycklig över att jag har gjort det. Att jag tog min chans och gjorde detta. Alla borde verkligen testa att göra något sådant. Jag är glad att jag gjorde detta innan jag skaffar en familj. Och jag kan säga till mina barn åk i väg gör något det gjorde jag och det ångrar jag inte.

Jag trodde att det var ett liv i Sverige jag var ute efter. Det är jag säkert också. Men just nu vill jag inget hellre än ner till mitt älskade Alanya. Just nu vill jag bara leva i den vardagen där nere.

Jag har alltid varit en sällskapssjuk tjej som alltid ville umgås med någon. Nu njuter jag av att få vara själv. Vad är det som händer med mig? Inte är det så att jag inte vill umgås med folk men jag vill ofta vara själv.

Jag är glad att jag har dom vännerna jag har. Jag har hellre få vänner än massa som bara sviker en hela tiden. Jag skulle hellre gå själv än att bli ledsen av att en kompis sviker mig om och om igen. Som tur var så har jag vänner som inte sviker mig och detta är äkta vänner som jag älskar så.

Att vara tillsammans med en som inte kommer från samma land och ska starta upp ett nytt liv är inte lätt. Och ibland vill jag bara ha svenne liv. Det är ett stort pussel man måste lägga in man är klar. Och vi har haft många tuffa stunder. Och fler kommer vi ha. Men jag tror att detta gör oss till ett starkare par. Har vi varit med om så här mycket klarar vi ALLT!

Just nu är jag hundvakt. Mamma och pappa är bortbjudna och min bror är i väg. Och bambam är rädd för fyrverkerier så han kan inte vara själv hemma. Och han är verkligen liv rädd hela han bara skakar nu! Hade annars tänkt åka i väg till en kompis som verkligen behöver mig men kan inte ta med bambam dit!

Känns som det bara är jag som ställer upp att alla andra tänker på sig själva.

Det är egentligen hur sjukt olika man kan vara trotts att man har växt upp tillsammans.

Ojoj vilket inlägg! Kände bara att jag vill skriva av mig Ibland behöver man det!