Zandra

• Att man känner sig håglös och allmänt nedstämd
• Att man tappar motivationen och ”ingenting känns roligt längre”.
• Mindre sexlust.
• Vaga fysiska symtom som magont och ledsmärtor.
• Sömnbehovet ökar och man sover mer per dygn
• Man blir om inte asocial i all fall markant mindre sugen på att umgås med människor och drar sig gärna undan i större omfattning än vanligt
• Kolhydratsuget ökar och man sätter i sig mer söta (och feta) onyttigheter som godis och mjölkchoklad, och stärkelserika produkter som pasta och vitt bröd.
• Om ovanstående symtom inträffar varje år vid ungefär samma tidpunkt kan du sluta dig till att du lider av höstdepression.

Ja allt detta stämmer in på mig. Och varje år drabbas jag av den. Varje höst kommer den smyggandes. Varje år blir jag lika deppig.
I år känns den värre. Men jag tror att jag alltid tycker att den är värre.
Men jo i år känns den hemskt.
Jag skriver detta inlägg mest för att mian vänner ska veta varför jag gömmer mig just nu.

Jag känner mig väldigt nedstämd och känner att jag har nära till gråt hela tiden. Jag känner att inget är roligt. Allt är bara jobbigt. Som en lite enkel sak blir 100 gånger värre att göra.
Jag vill väl kanske inte berätta om min sexlust här precis men ja jag har mindre sexlust nu än vad jag brukar ha.
Och det är inget bra eftersom att vi försöker få barn.
Jag känner att jag har ont i mina leder och magen har jag ju alltid problem med så där är inget lustigt.
Jag känner mig trött hela tiden. Och om jag vill skulle jag kunna sova hela dagen. Jag vill ofta lägga mig väldigt tidigt på kvällen. Men försöker att hålla mig lite längre vaken.

Det jag mest vill få ut av detta inlägg är varför jag ofta tackar nej till saker. Nej till att träffa mina vänner. Det är för att jag känner mig väldigt asocial. Jag tycker bara det är jobbigt att vara med folk. Jag vill hellre sitta hemma i soffan framför tvn och datorn. Jag orkar inte göra iodrning mig.
Jag är ju inte sådan i vanliga fall. Och jag får dåligt samvete hela tiden då jag vet att vännerna kan ju tröttna att fråga om jag säger nej hela tiden. Så jag hoppas ni förstår mig just nu!

Jag brukar alltid gå upp i vikt på hösten och det hör väl till för att man äter så mycket skit när man inte mår bra.

Ja alla punkter stämmer in och jag vet att jag mår bättre till våren. Men just nu i år känns det mer jobbigt. Jag vet inte varför. Jag borde ju vara världens lyckligaste. Jag har världens finaste familj, en helt underbar sambo och underbara vänner.
Men sen är det små sakerna som blir stora som gör det.
Som nu till exempel. Jobb jag vet inte vad hur det blir med jobb efter julen. Jag vet inte hur det blir med M och jobb. Han kämpar på med svenska så han ska få in en fot någonstans.
Och har man inte jobb då har man inte så mycket pengar. Vi badar inte i pengar det är knappt så vi klarar oss just nu. Det är verkligen sjukt jobbigt. Jag hoppas det ger något nu när vi går till Ams på torsdag med M.
Vänner jag vet inte riktigt vad jag har några av dem. Dom jag trodde jag visste var jag hade har visat andra sidor.
Alla blir gravida men inte jag. Vi har försökt nu det sista mer än innan. Men jag slutade med p-pillerna i början av september. Jag vill också skaffa en familj nu.
Jag vägrar att flytta tillbaka till min lägenhet. Jag vill så gärna ta över farmors lägenhet. Men det verkar inte som att det går.

Just nu vill jag inget hellre än tillbaka till sommaren 2010 till mina Alanya brudar. Jag trodde inte jag skulle sakna Alanya så mycket som jag gör. Och jag har tänkt på att vi kanske ska FLYTTA ner dit ett tag. Men vad ska jag jobba med där nere?
Och vi skulle inte klara oss på en lön. Och sedan vet jag att jag skulle längta hem när jag är där också.
Ja allt är kaos i mitt huvud. Och jag vill inte besvära någon med att prata om det.

Så hoppas ni slutade läsa i tid om ni tyckte att jag klagade för mycket!