Panik attack
I går natt när jag skulle sova fick jag en sådan hemsk panik attack. Usch borde inte skriva om det. Känner hur det kommer smygande på mig. Men det är en sak som jag är liv rädd för. Jag mår alltid lika dåligt när jag tänker på det. Det har jag gjort så länge jag kan minnas. Redan när vi bodde i vårt första hus i Habo började jag få sådana attacker.
Det gör ont i hela kroppen, får svårt att andas, blir svettig och vill bara krypa ur mitt skinn.
I går var jag nära på att ringa mamma och be henne komma för det var hemskt. Men försökte tänka på annat och efter ett tag så gick det över.
Usch vad hemskt det är!
Jag har också haft mycket panikattacker, inte så ofta nu men innan jag mötte Emre. En läkare sa till mig att en bra sak att tänka på just när man har en attack är att det inte är det minsta farligt och man dör absolut inte ( vilket jag alltid tyckte att det kändes som ).. Sen kunde man koncentrera sig på en triangel. Tänk dig en sida på triangeln och då andas du långsamt in, sen tänker du på andra sidan av triangeln och då andas du ut, tredje sidan och då andas du in och så håller du på så. ( vet inte om du förstod ;) ) det fungerade bra på mig för man var tvungen att koncentrera sig på något.. Ett litet tips bara!
Jag fick en panik/ångest attack igårkväll/inatt. Kunde inte sova, kunde inte slappna av så jag fick jätte ont i benen och rumpan. Hjärtat kändes som att det slog dubbla slag, fy! Bara att höra av sig om det skulle hjälpa. <3
