Tyst kanske!
Jag funderar på en sak om jag stänger ner min blogg och min Facebook. Ber andra att inte skriva något om mig. Bli lite anonym.
Hur skulle ens vänner då få reda på hur jag mår, hur min graviditet är, när jag har fött.
Jag älskar att blogga mest för min egen skull för att kunna gå bak i tiden och läsa vad man gjorde just den dagen. Eller läsa vilka känslor man hade den första veckan med M.
Även att kunna ge råd och tips i från min blogg till andra.
Men det är grymt tråkigt hur folk slutar höra av sig för att bara visa att dom finns. För dom vet ju redan allt.
Men jag har faktiskt slutat skriva om allt. Innan var jag mer öppen och skrev ofta i bloggen. Nu kommer inte ens hälften med.
Jag vill heller inte sluta blogga i denna blogg och bara blogga i den hemliga för det är kul när folk väl kommenterar. Det är kul och se att det är så många ändå som läser min blogg.
Men det skulle ju heller aldrig skada att få ett sms av någon vän som bara säger hej. Så man vet att dom bryr sig.
Som sagt har jag ju börjat rensa bland vänner då många gjort mig väldigt besviken. Och mycket under min graviditet. Då märker man vem som verkligen finns där. Jag behöver inte 100 vänner jag nöjer mig med få som verkligen finns där när man behöver dom. Som finns där natt och dag. Än är rensningen inte slut. Och jag vet att nya vänner kommer att komma. Och att gamla vänskap kommer byta ut med ny vänskap. Nyfunna vänner som redan har fått min respekt och min kärlek. Vänskap kan växa snabbt och den kan även förstöras snabbt.
