Lycka
Jag kommer alltid att förundras över hur man kan älska sitt barn. Att det finns så stor kärlek.
Ofta tänker jag på tiden på BB och dagarna då han var så där ny. Jag älskade tiden på BB. Man levde i en egen bubbla och man var lyckligast i hela världen. Älskar den känslan man hade där. Lugnet, myset och all hjälp av personal.
Hur jobbig en natt än har varit (han är inne i någon jobbig period) så kan man inte vara sur eller arg. För hans varma kropp som ligger jämt mig är det bästa som finns på morgonen. Hur han tittar på mig och ger mig ett stort leende. Hur han klappar mig på armen. Och hur han ligger och prata med mig. Hur trött man är så blir man piggast i världen.
Jag sa aldrig mer gravid! Men oj va jag vill uppleva denna upplevelse igen. Jag vet att min kärlek kommer vara lika stor till det andra barnet. (men inte än på ett tag)
