Zandra

Vad ska man skriva i bloggen vad får man skriva i bloggen? vad är för mycket fakta i bloggen? Finns det några regler?

I min blogg är det väldigt blandat med äkta känslor och tankar och vad som kan hända en dag. Jag känner att det är helt ok för mig. jag har alltid haft lättare att skriva ner mina tankar och vad jag känner än att prata om det.

Men just nu känns det som det håller på att explodera i huvudet på mig.. Det är inte långt i från. Alla tankar surrar och snurra i huvudet på mig. Och jag hänger inte med.. Har varit väldigt off det senaste försökt att hänga med försökt att dölja allt. Jag har nog lyckats.. Det värsta är själv att jag inte vet vad jag ville eller känner. Jag känner mig väldigt förvirrad. Och inte ens jag har svar på va som sker.. Va ska folk säga om jag säger allt? Va ska folk tycka.. Ska jag bry mig om va folk tycker? Vad vill jag??? Men den största frågan är nog VEM ÄR JAG!!! Jag har en hemlighet jag känner att jag behöver tala om för någon men vem kan man mest lita på? Vem kan man säga det till och få hjälp??? Vems är ens riktiga vänner? Vem bryr sig om mig? Vem är bara en vän i mängden?

Det finns mycket jag skulle vilja berätta. Mycket jag önskar jag inte beättade. Ibland säger jag för mycket. Jag känner att jag inte riktigt har koll på mycket just nu. Och kan tänka mig att det kan vara rätt svårt att vara min vän! Jag är en upp och ner tjej.

Jag vill olika saker hela tiden. Mest för jag inte riktigt vet vad jag vill. Men jag tror jag försöker att vara en tjej jag egentligen inte är. Jag tror att många tror jag är stark jag klarar mycket. Men efter så mycket som har hänt i mitt liv känner jag att jag är INGEN! Det va länge sen jag kände mig hel, kände mig behövd, kände mig älskad. Jag känner mig tom.

Det här året har varit ett av dom konsigaste åren på länge. Jag har täffat killar och vissa har det varit jag som har lämnat och sårat vissa har lämnat mig och sårat mig. Jag är tjejen som just nu är kär i kärleken. Jag behöver kälek av en kille. Någon som behandlar mig väl. Ger den kärleken jag vill ha. Har väldigt lätt att falla för killar just nu. Men det är oftast inte killen i sig jag faller för utan det dom visar mig. Det finns någon just nu, någon jag inte vet vart jag har. Vi har precis träffats och det har bara varit en sak.. Jag tror inte det blir något mer än så. Jag önskar att killar kunde vara ärliga. Ge raka svar inte bara skit i en så man får lista ut det själv.

Om 2 veckor ska jag göra något jag har trott i ett halvår att jag verkligen ville göra. Det tror jag fortfarande. Jag känner att killar har bara sårat mig i år. Jag har ingen aning om vad jag vill jobba med häri Sverige. Och jag känner att jag behöver komma i från Jönköping. Men dom sista månderna har jag börjat små trivas i Jönköping. Fast ändå inte. Även där är jag klyven. Och när det nu bara är 2 veckor kvar är jag RÄDD! Jag är verkligen rädd. För vad? ja det är ju det för VAD?

Många gånger har jag kännt att jag inte klarar av något mer. Jag har varit när att ge upp. Ge upp allt Ge upp livet. Jag har klarat mig igenom det många gånger. Men när tar det slut? När blir jag den tjejen jag vill vara den tjejer jag låtsas att vara. Den tjejen jag drömmer om att vara? När vänder allt?

Skrev jag för mycket nu igen? Men varför ska jag bry mig om va andra säger å tycker? Jag vet att just nu borde jag inte lyssna på andra. Speciellt inte dom som inte känner mig och vet hur illa jag kan ta saker.